Om du någon gång funderat på hur det vore att jonglera tre dejter – och dessutom med exakt samma namn – då är ’Three Guys Named Mike’ precis rätt film för dig. Den här karamellen från 1951 bubblar av tidstypisk optimism, kappor med axelvaddar och ett soundtrack som låter som kaffe och hemmafruar. Jane Wyman är stjärnan som Marcy Lewis, flygvärdinnan med större resfeber än SAS personals rabatter. Och bättre självförtroende, får man lägga till. Vi pratar alltså vägval, romantiska förvecklingar och en dos äkta 50-talshumor där busiga skämt är precis så subtila – eller ibland lagom corny – som genren kräver.

De tre Mikes är som en komisk buffé: Van Johnsons Mike är den jovialiske piloten med leendet på autopilot, Barry Sullivans Mike är stram affärsman med portfölj och högt hårfäste, och Howard Keel bjuder på forskarglöd i kritstrecksrandigt. Marcy virvlar mellan dem med både naivitet och klipskhet, och filmen skippar aldrig chansen till en knasig situation eller ett charmigt ögonkast. Själv satt jag med ett fånigt litet flin större delen av tiden (är det här ett bevis på flygskam eller filmglädje, frågar sig kanske någon? Båda, säger jag!).

Det fina är ändå att filmen – trots sin lätta yta – faktiskt nosar på allvarligare teman kring kvinnors självständighet. Marcy är ingen viljelös våffla utan en föregångare till moderna romcom-hjältinnor. Visst, det är mycket kjolar och förälskade blickar, men undertonen är ändå tydlig: ibland är livets viktigaste val att välja sig själv.

’3 Guys Named Mike’ är varken dagens mest skrattframkallande eller mest nyskapande film, men som tidsresa, feelgood och charmoffensiv är den smått oemotståndlig. Står du ut med lite 50-talspatetiker, och vill du se Jane Wyman agera urproffsigt bland förväxlade män och flygande hjärtan, då är den här filmen ett säkert val för fredagsmyset. Själv landar jag på ett stabilt fniss och en längtan efter att någon gång bli uppvaktad av tre Mike – eller åtminstone tre påtår!

Du kan se filmen på Mavshack Movies