Om du någon gång har tänkt att ditt liv är ett enda stort kaos, då skulle herr Grant från ’Call of the Cuckoo’ ge dig en klapp på axeln – och kanske ramla ner från stolen under tiden! Max Davidson spelar den stackars otursförföljde Grant, som i hopp om friden hittar ett nytt hem men dras rakt in i en tornado av absurditet och galenskap. För det här huset är befolkat av mer knas än vad som får plats i min gamla kaffekopp – här dyker till och med The Three Stooges och Charley Chase upp med sin patenterade tokiga stil.

Som stumfilmsälskare kan jag inte låta bli att le fånigt åt det hejdlösa tempot. Varje dörr som öppnas bakom Grant leder till nya missförstånd, vältande möbler, och en katt-och-råtta-lek där ironin liksom hänger i luften tjockare än mormors ärtsoppa. Slapstickens guldålder bjuder på sin bästa sida här – inga ord behövs när kropparna talar, och vad de säger är: skratt är universellt!

Det bästa med ’Call of the Cuckoo’ är dess förmåga att svepa med publiken i sitt charmiga kaos. Filmen är en hyllning till missöden och vardagsbekymmer, förpackade med en glimt i ögat och en påminnelse om att vår jakt på ordning sällan blir det vi hoppats på. Davidson och kompani är synkade som en nymald kopp kaffe en måndagsmorgon – helt rätt!

Visst, vissa skämt kan kännas gamla om man är van vid dagens vitsiga dialoghumor, men det är just det fysiska och enkla som gör att filmen håller än. Du behöver inte några filter eller moderniteter, bara en plats i soffan och viljan att låta dig överraskas.

Så om du vill ta en nostalgi-tripp till 1920-talet, snubbla på några kakelplattor och fnissa så kaffet sprutar ut genom näsan – då är ’Call of the Cuckoo’ ett måste!

Betyg: 4 av 5 fnissande Grant-figurer!

Du kan se filmen på Mavshack Movies