Lennart “Lättfniss” Jonsson här, redo att slå klubban i bordet på ännu en komediklassiker! Den här gången tar vi rätten i egna händer och ger oss i kast med ’Judge Priest’, John Fords rara feelgood-bomb från 1934. Om du, liksom jag, ibland drömmer om att ha ett jobb där man får vara både domare, psykolog och landsortsfilosof med glimten i ögat – då är det här filmen för dig.

Will Rogers, den tidens motsvarighet till Lasse Åberg fast med ännu mjukare hatt, är fullkomligt lysande som den älskvärt folksjäliga Judge Priest. Här är språket självironiskt, mustaschviftningarna är på plats och domstolen är lika mycket ett vardagsrum för småstadsprat som ett forum för rättvisa. Skämten landar ofta snyggt, och Rogers levererar dem med sådan värme att man nästan önskar att ens tråkigaste fikadomare kunde vara lite mer som honom.

Vad jag verkligen njuter av – mellan fnisset och de små leendena – är den lätt handlagda balansen mellan humana visdomsord och klassisk slapstick. Visst, tempot är ibland lika långsamt som en sömnig sydstatseftermiddag och vissa skämt kan kännas så gamla så de borde ha pension. Men helhetskänslan är ändå den där behagliga blandningen av skratt och värme, serverad med en påminnelse om vikten av vänskap och civilkurage – sådant som aldrig blir omodernt.

Sen är det värt att nämna att filmen behandlar sin samtids sociala frågor på ett sätt som ibland känns daterat och kanske hade behövt mer eftertänksamhet med dagens ögon. Men, om man betraktar ’Judge Priest’ som den tidens skratt-medicin och charm-offensiv så är det ändå svårt att inte dra på smilbanden.

Sammanfattning? Will Rogers gör det mesta rätt i domstolen – och på bioduken. ’Judge Priest’ är både nostalgisk och rolig, en liten lyckopiller-tablett från en svunnen tid, perfekt för dig som vill ha ett leende och lite visdom till kvällsfikat. Godkänd av Komedikungen själv!

Du kan se filmen på Mavshack Movies