Sätt på hjälmen, packa skrattmusklerna och bered dig på att bli anfallen – av gapskratt! ’Half Shot at Sunrise’ tar oss raka vägen tillbaka till de galna 30-talen, där soldaterna Tommy (Bert Wheeler) och Gilbert (Robert Woolsey) varken vinner något krig eller folkrättspris, men däremot mina komiskharibarningar.

Man skulle kunna tro att en komedi om första världskriget borde kännas tung – men här är det inget mod eller allvar som står i centrum. Istället är det snabba byten, käcka replikskiften och knackig men kärleksfull slapstick som gäller. Wheeler och Woolsey sprutar ur sig skämt så tätt att man ibland undrar om någon glömt att ropa ’eld upphör!’ mellan deras repliker.

Det som charmar mig mest är den totala avsaknaden av takt. Det är som om du hamnat i en karneval där mustascher, militärpoliser och svärmorsdrömmar dansar cancan i stället för att marschera. Allt medan våra antihjältar gör sitt bästa för att jaga både romansen och undvika arrest – magstarkt bus och roliga förvecklingar, blandat med sång och lite vänsterprassel på Paris vis.

Nostalgin finns där: svartvitt, snirkliga mustascher och ett soundtrack som hade fått morfar att stampa takten. Men! Jag ljuger om jag säger att alla skämt överlevt tidens tand. En del känns som historielektion på VHS-tempo, andra är fortfarande knivskarpa. Är du van vid blixtsnabba punchlines ala TikTok kanske några scener känns långsamma, men sitter du med kaffekoppen och gillar gamla skämt, då är det här en riktig söndagsfilm.

Till sist – ’Half Shot at Sunrise’ är i grunden en varm och fnittrig hyllning till komedins allra enklaste drivkrafter: tokiga förväxlingar, kärlekstrubbel och vänskap mitt i kaoset. Inte allt åldras med värdighet, men här och där glimrar det till, och plötsligt kommer skrattet där du minst anar det. Jag kör på ett lättnynnande ’Oui, oui!’ – för dig som vill se var vår tids komediklassiker har sina rötter. Filmhistoria för fnissare!

Du kan se filmen på Mavshack Movies