Om någon någonsin undrat hur universum skulle klara två versioner av Laurel och Hardy – en vuxen och en i pyjamas med magisk barnenergi – så är det bara att dyka ner i “Brats”. Det är som att servera en dubbel espresso av slapstick en helt vanlig vardagskväll (och tro mig, jag har testat både och). Tempot är högt, förväxlingarna är geniala, och varje gång Stan och Ollie försöker agera vuxna, är fiaskot inte långt borta. Just det där dråpligt mänskliga – viljan att vara ansvarsfull och ändå snava på första leksaksbilen på golvet – är det som gör Laurel och Hardy så tidlösa.

Filmen har åldrats som en välgräddad kanelbulle – den är enkel men söt och håller ihop bättre än jag när jag försöker stå på händer. De tekniska greppen där duon spelar både sina vuxna och ’mindre’ jag är fortfarande imponerande och bjuder på extra fniss till oss som gillar fiffig nostalgi. Barnen – som alltså är Stan och Ollie själva i förstorade möbler! – är precis så ohämmade, påhittiga och besvärliga som man kan förvänta sig. När kaoset är ett faktum står det klart: Ingen kan göra förvirring och kärleksfull katastrof som dessa herrar.

’Brats’ är ingen långfilm men förpackar mer charm på sina 20 minuter än vissa komedier gör på två timmar. Passar utmärkt både som skrattpaus i vardagen och när du vill introducera någon till slapstickens urfäder. Ett måste för fans och en suverän inkörsport för komedishistorie-intresserade. Kanske får du inspiration till egna barnpassningsäventyr – men förvänta dig mycket störtlöpande och en och annan trasig lampa om du följer i Stan och Ollies fotspår. Själv stannar jag i soffan och tackar för ännu en kväll av tidlös humor!

Betyg? Jag bjuder på fyra skrattande kaffeslurpar av fem. Brats är kort, men innehåller långvariga skratt. Klassikerstatus är bara förnamnet!

Du kan se filmen på Mavshack Movies