Har du någonsin undrat hur det skulle kännas att bli intrasslad i ett musikaliskt triangeldrama där alla slåss om samma kvinna – och samma plats i trumpetsektionen? Då är Second Chorus (1940) precis din kopp (eller snarare solo) kaffe!

Detta smått kaotiska men charmiga jazzäventyr från Hollywoods guldålder bugar sig inför publiken med Fred Astaire i spetsen – ja, han som rör sig så smidigt att till och med jazzens toner får mjukiskläder. Tillsammans med skrattmaskinerna Paulette Goddard och Burgess Meredith bildar de en trio där både känslor och trumpeter flödar i ett aldrig sinande race mot musikalisk och romantisk triumf.

Filmen spinner loss i saxofonrök och broderade one-liners, och ja – det är så ostigt och härligt gammaldags att jag nästan får lust att börja dansa foxtrot över soffbordet! Astaire dansar (vad annars?) och gestaltar sin roll med sedvanlig lätthet, medan Goddard är så charmig att man förstår varför samtliga grabbar förvandlas till toner av förälskelse. Inte helt oväntat är kemi ibland mer entonig än jazzens improvisationer, men du får ändå flera garv och en nostalgisk känsla av när film var film – och inte bara snabba TikTok-klipp.

Humorn då? Jo, skämten är mer snälla än bitande, men det finns en värme i rivaliteten mellan Danny och Hank som faktiskt får mig att dra på smilbanden. Intrigen är enkel – lite för enkel ibland – men räddas av musiknumren och vissa kvicka dialogväxlingar. Bildspråket är klassiskt hollywoodglittrigt och musiken är så storbandsmäktig att trumhinnorna får ståpäls (om nu sånt är möjligt).

Sammanfattningsvis: Second Chorus är en sprallig feelgood-ballong för dig som gillar retro, swing och romantik på säkert avstånd. Ingen världsomvälvande komik, men en söt jazzkaramell för regniga dagar. Jag ger filmen 3 av 5 swingande notblad – mest för nostalgin, Astaires fötter och för att den gör mig glad i magen. Och ja – ibland är ett gott fniss allt man behöver!

/Lennart “Lättfniss” Jonsson, din jazziga glädjepolare på Komedifilmer Online

Du kan se filmen på Mavshack Movies