Om någon påstår att humor åldras dåligt, så har de antagligen aldrig sett ”Kid Auto Races at Venice” från 1914. Chaplins allra första officiella stunt som den smått odödliga luffarfiguren får mig att både fnissa, höja på ögonbrynet och känna sån där retrofilmlycka som bara lite för dammiga VHS-band kan skapa. Filmen må vara knappt sex minuter lång, men lyckas ändå klämma in mer tramsig glädje än många moderna blockbusters med miljonbudget. Chaplin, i trasig kavaj och med käppen käckt i handen, trollar bort all prestige och infotar sin egen kaotiska humor mitt framför barnbilrace och en stackars förvirrad filmare. Jag tappar räkningen på hur många gånger han lyckas smyga (eller snarare klampa!) in framför kameran. Det är så banalt men så infernaliskt kul, och att se publiken i bakgrunden försöka förstå vad som egentligen pågår får mig att minnas varför improvisation kan vara filmkonstens finrum.

Det är inte bara nostalgi – det är renodlat komediguld, där tajming och kroppsspråk får vara stjärnorna när dialog saknas. Chaplin skruvar upp det absurda och visar varför hans karaktär gick rakt in i publikens hjärtan. Visst, handlingen är lika tunn som en latte på ett slitet kafé, men vem bryr sig när skratten ändå bubblar fram?

För dig som älskar filmhistoria, gillar att skratta åt enkla men geniala upptåg, eller bara vill se 1910-talets svar på photobombing – kolla in ”Kid Auto Races at Venice”. Det är sällsynt att sex minuter kan göra så mycket för humöret. Att Chaplin satte ribban för all framtida bus, det råder det inga tvivel om!

Betyg: 4 av 5 skrattande mustascher från Komedikungen Lennart “Lättfniss” Jonsson.

Du kan se filmen på Mavshack Movies