Nu snackar vi filmhistoria med extra mycket fniss! Cruel, Cruel Love är alltså Chaplin i högform, långt innan han blev världens mest kända mustaschprydda luffare. Här hoppar han i hög hatt och gör bort sig så att till och med svärmorsdrömmar viker sig av skratt. Filmen är bara åtta minuter lång – alltså kortare än min genomsnittliga kaffepaus – men oj, så mycket dråpligheter de lyckas trycka in!

Plotten? Klassisk kärleksförvirring: vår hjälte tror att hans flickvän dumpat honom och slänger sig in i ett hav av missförstånd, gestikulerande så vilt att jag nästan blev trött i armarna av att titta på. Självklart löser sig allt till slut, och vi får den där varma känslan i magen som bara Chaplin kan trolla fram.

Humorn lever verkligen på stumfilmens knasiga kroppsspråk: här kommuniceras allt med en snubbling, en överdriven gest eller ett snett leende. Det är simpelt ibland, visst – men också hejdlöst underhållande! Visuella punchlines haglar tätare än regntunga moln i april, och det finns en tidlös charm i Chaplins totala självutlämning.

Slutbetyg? En riktigt småmysig skrattfest och perfekt att slänga på när man vill ha humörhöjning på rekordtid. Filmen gör jobbet och påminner oss om att kärleken ibland är ett riktigt roligt spektakel. Kort, käckt och hopplöst charmigt – fem kaffekoppar av fem möjliga från mig, Lennart ’Lättfniss’ Jonsson!

Du kan se filmen på Mavshack Movies