När man pratar om komedifilmens urfäder, hamnar Buster Keaton alltid på topp. Med ’The General’ tar han det ett steg längre – han får till och med ett ånglok att bli roligare än halva min standup-karriär (och det säger en del!). Att filmen är från 1926 känns nästan overkligt, för så tidlös är Keatons humor att man knappt saknar varken färg eller ljud – skratten ekar ändå mellan årtiondena.

Handlingen är enkel: Johnnie Gray älskar sitt tåg och sin tjej i ungefär lika stor dos, och när båda försvinner på en och samma dag (typiskt, eller hur?) drar han ut på en räddningsexpedition som är lika mycket cirkusnummer som hjältebragd. Keatons stunts är genuint imponerande – han springer, hoppar, snubblar och åker på tåg i full rulle, allt medan ansiktsuttrycket är fastare än måndagshumöret på ett svenskt kontor.

Det är här Keaton verkligen glittrar: ingen levererar stel ansiktsmin och gravallvarlig panik så charmigt. Tågjakter, explosioner (nåja, 20-talets version av explosioner), och återkommande missöden blandas perfekt med den sortens slapstick som till och med får min granne med stenansikte att fnissa. Visst, vissa skämt känns lite dammiga, men på det där mysiga viset – som fyndet på second hand som du inte riktigt vet om du vill ställa fram eller gömma, men som ändå får dig att le.

Det bästa? ’The General’ är mer än bara fysiska gags. Keaton väver in en sorts tyst romantik, och trots att ingen säger ett ord lyckas han kommunicera både kärlek och frustration bättre än många skådisar idag med hela vokabulären till hands.

Sammanfattningsvis: Det här är något för alla humorälskare – och för den som tror att gamla filmer inte kan vara roliga. The General får mig att vilja köpa en konduktörsmössa och åka rälsvägen genom filmhistorien på nytt. Klassisk slapstick när den är som bäst – och jag skrattar fortfarande när tåget går!

Du kan se filmen på Mavshack Movies