Ta fram kaffekoppen, luta dig bakåt och förbered magmusklerna – The Play House från 1921 är verkligen en galet charmig kortfilmsshow av ingen mindre än Buster ’Stumfilmens kung’ Keaton. För dig som någonsin undrat hur det skulle se ut om EN (ja, bara EN!) människa bestämde sig för att spela hela ensemblen i en teaterpjäs, får du här svaret. Keaton dyker upp överallt: som dirigent, dansös, musiker och till och med publiken själv. Helt klart något för dig som någon gång råkat ta på dig för många roller på jobbet – snacka om relaterbart, eller hur?

Det som gör The Play House så banbrytande är inte bara Keatons oförskämt precisa tajming (killen vet verkligen när ett fejkat piano ska explodera) utan även de tekniska tricken. Årtionden före spegel-selfies och TikTok-dubbleringar såg vi Keaton på duken sida vid sida – med sig själv! Snacka om att vara före sin tid, och han gör det utan att ens blinka (bokstavligen, Keaton är ju känd för sitt stenansikte).

Humorn är förstås slapstick i sin renaste form, men under ytan finns en satir över hela teatercirkusen – det är både finkulturell drift och buskis på hög nivå. Världen känns galen och logisk på samma gång, ett kaos där Keaton manövrerar som en duracellkanin på scenhalster.

Filmen är dessutom lättillgänglig, bara drygt 20 minuter lång – lagom för en fikapaus! För mig blev det 20 minuter av brett flin och ett par ’oj, hur gjorde han det där?’-ögonblick. Summa summarum: The Play House är både ett tekniskt mästerverk och full av värme, snillrika idéer och skratt. Den får utan tvekan en stolt plats bland tidernas bästa komedikortfilmer!

Så, har du en dag där humöret behöver en skjuts – ge Keaton en chans. För här snackar vi cineastiskt lyckopiller, levererat i en enda röra av förväxlingar och skratt. Tummen upp från mig, Lennart ’Lättfniss’ Jonsson!

Du kan se filmen på Mavshack Movies