Nu snackar vi filmhistoria som sätter både skägget och skrattet i halsen (på bästa möjliga vis)! ’Just Rambling Along’ från 1918 är ungefär så långt från dagens specialeffekter och svindyra franchise-komedier man kan komma – men wow, vilken charmig liten pärla för alla oss som älskar slapstick och tidlös komik.

Harold Lloyd spelar här sin klassiska everyman-roll, en snubbe som bara försöker ta sig genom vardagen (och gärna få napp hos en ogenerad dam på vägen). Det blir såklart totalkaos i sann stumfilmstradition: intriger med hungriga, buttert servitrisfolk, snubbelfester på restauranggolvet och blicken av ett förälskat får. Lloyds komiska tajming är typ mästerlig. Det är snabba fötter, ständigt höjda ögonbryn och den sortens lycka som bara kan komma av att bli utkastad från fler ställen på 10 minuter än vad de flesta av oss lyckas bli på en hel livstid.

Humorn är fysisk, fulsnygg och ibland så överdriven att den blir ren konst. Och även om vi idag kanske vant oss vid rapp dialog, så bevisar Lloyd gång på gång att kroppsspråk, små gester och riktigt vältajmade missöden inte har något bäst före-datum. Filmen är skamlöst enkel men det är också dess styrka – den fångar det absurda i vardagen med stor värme och en dos vild fantasi.

Visst känns det ibland som att tempot hackar lite, men det hör nästan till charmen. En nostalgitripp av hög klass, både för dig som älskar att botanisera bland gamla komediklassiker och för dig som vill upptäcka varför stumfilmshumor fortfarande funkar. Ingen dialog behövs när fötter, hattar och minspel säger allt!

Betyg? Jag fnissar fortfarande. Och det, mina vänner, är alltid ett gott tecken.

// Lennart “Lättfniss” Jonsson

Du kan se filmen på Mavshack Movies