Ahoy, kära fnissälskare! Det är dags att dra på sig dansskorna och svänga in i 1820-talets sjöbris med ”Dancing Pirate” – filmen där Bostonmössan möter sjörövarhatt och valsen får vicka på svansfjädern. Jag, Lennart “Lättfniss” Jonsson, har tagit plats i soffan (med min imaginära papegoja på axeln) och laddat kaffekoppen till brädden. Redan från start anar man att här väntar både sväng och skratt – och jodå, pärlor till piratmustascher och kråkslott med marimbamusik levereras på löpande band.

Filmen serverar en sällsynt cocktail av dansträning, pirater som ser ut att ha gått vilse på maskerad, och bybor som vaknar till liv när Jonathan Pride kliver upp på torget. Jonathan själv är definitionen av den klassiske “fisken på torra land” – men när stegen blir vällagda och hjärtat spinner på högvarv, då sitter skrattet där det ska. Visst är många skämt av den gamla modellen (hysteriska förväxlingar och slapstick à la Benny Hill), men det funkar faktiskt! Karaktärerna är charmiga som sockerkringlor, och filmens tempo är tillräckligt piggt för att man aldrig ska hinna ta en tupplur – mer troligt att du börjar fundera på att själv anmäla dig till en danskurs.

Romantiken? Jo, men visst. Den smyger sig på som en extra krydda i den redan mustiga grytan. Kemin sprakar kanske inte alltid som en nypopad popcornpåse, men den gör jobbet och bjuder på mys även för kräsna fnysare.

Summa summarum: ”Dancing Pirate” är en färgstark och charmig musikalisk komedi. Den lever inte på oväntade skämt eller satiriska djupdykningar, men den har hjärta, rytm och tillräckligt mycket skruv för att förgylla en småtrist tisdag. Så, släpp loss inre dansaren och häng med på piratbal – ibland är skratt och sväng de bästa sjökorten mot vardagens stormar. 3,5 fniss av 5 möjliga!

Du kan se filmen på Mavshack Movies