Om någon säger till dig: “En galen man från Colorado försöker ensam gripa Bin Laden – och det är baserat på en sann historia”, då är min första fråga: ’Kan det bli mer Nicolas Cage än så här?’ Army of One (2016) bevisar att jo, det kan det faktiskt! Cage kastar sig ut i ett tvåtimmars rus där han i vanlig ordning överträffar sig själv i excentriskhet och överraskande frisyrval. Redan där skrattade jag så kaffet hamnade i fel strupe.

Regissören Larry Charles (mannen bakom Borat och Bruno) har inte direkt tagit på sig diskret-hatten här. Filmen är en kavalkad av absurda situationer, lite som om Bröderna Marx fått en flygbiljett till Pakistan och fria händer med manus. Storyn: Gary Faulkner, inspirerad av Gud (bokstavligen, eftersom Russell Brand spelar rollen som Gud – och det innehåller mer improviserad mumbojumbo än ett medelstort trollerikonvent), köper en samurajsvärd och ger sig av mot världens farligaste man. Det är lika dumt som det låter – och det menar jag som både ris och ros.

Det är svårt att inte le åt Nicolas Cages totala hängivenhet. Han går all in som fanatisk men ändå charmig loser, med en energi som får en att undra om han lever på koffeintabletter, sockerdricka eller ren galenskap. Wendi McLendon-Covey levererar stabil support som hans långsamt tålamodsprövade kärleksintresse. Russell Brand, Rainn Wilson och de andra bjuder in till ett komiskt kollektiv där ingen verkar ha fått höra talas om ordet ’håll igen’.

Är alla skämt mitt i prick? Verkligen inte. Vissa landar bredvid som en dålig frisbee på en blåsdag, men när Army of One träffar rätt så fångar den exakt det där gapskrattet vi alla behöver ibland. Själva idén är så absurd att filmen lyckas vara oförutsägbar trots att man vet hur det slutar (spoiler: Cage ensam griper inte Bin Laden). Visuellt och berättarmässigt är det en salig röra, ibland på gränsen till överdriven fars, men så pass charmig att man hänger kvar för att se vad tusan Gary ska hitta på härnäst.

Sammanfattningsvis: Army of One är mer skruvat än en IKEA-möbel utan ritning, och Nicolas Cage är galenskapens okrönte konung. Det är ingen perfekt film, men för oss som gillar våra komedier med både hjärta, självdistans och nervösa skratt, så slår den ändå an en ton värd att höra. Årets dummaste – men också modigaste – filmresa? Absolut. Missa inte om du är ute efter något originellt (och lite galet) till fredagsmyset!

Du kan se filmen på Mavshack Movies