Håll i hatten och göm undan nattlampan, för när Topper Returns rullar igång är det bara att ge sig hän åt både skräck och skratt! Som stolt komedikung och självutnämnd expert på fnissiga filmklassiker såg jag fram emot tredje delen i Topper-serien med både förhoppningar och lätt vånda (ni vet, som när man öppnar kylskåpet och hoppas att gårdagens matlåda fortfarande är ätbar).

Och vet ni vad? Topper Returns bevisar att det inte bara är gamla ostskivor som blir bättre med tiden. Detta är screwball-komedi när den är som mest spöklik! Joan Blondell som spöket Gail levererar en pigg, kvick och småfräck närvaro – och nog är det väl ändå vardagsdrömmen att få återvända som ande och stöka till det lite extra? Jag älskar kemin mellan henne och den alltid lika förvånade Cosmo Topper (Roland Young). Deras katt-och-råtta-lek har en härlig energi, där passningarna flyger snabbare än min kaffemaskin på måndag morgon.

Filmen blandar mysterium med galna dörröppningar, spring i trappor och gamla hederliga knackningar på natten – klassisk farshumor med glimten i ögat! Och för att vara en 40-talsfilm är specialeffekterna faktiskt riktigt imponerande; spökerierna är charmiga snarare än skrämmande, och nog får effekterna mig att le, även om dagens CGI-purister kanske lär höja på ögonbrynen.

Dialogen är rapp och småelak, tempot aldrig segt och herrgårdsmiljön sätter den rätta goa stämningen för ett både mysigt och roligt mysterie-äventyr. Visst, storyn krånglar ibland till sig i alla villospår och dörrar som slår igen, men det här är en film där det är vägen – och de fnissiga sidospåren – som är det verkliga äventyret.

Sammanfattningsvis: Topper Returns är den perfekta rullen för dig som vill ha lätt skräck på lagom avstånd och humor i varje suck från andra sidan. Jag säger bara: gör plats i komedihyllan och unna dig ett besök bland 40-talets bästa spökskratt!

Du kan se filmen på Mavshack Movies